Har du vandrat över fälten

 

1. Har du vandrat över fälten 
någon majdag klar och varm, 
har du sett den späda grönskan 
spira upp ur jordens barm, 
har du skådat lundens knoppning 
och den lösta flodens språng, 
har du lyssnat till den glada 
fågelskarans hemkomstsång? 

2. O, då vet du vad en vårdag 
i den höga norden är, 
och då anar du måhända 
vad det löftet innebär: 
”Ödemarken ska få glädjas, 
blomstra som en lilja än!  
Libanons och Karmels skönhet 
Herren själv ska ge åt den.” 

3. Också vi en sådan knoppning 
skåda fått med fröjd och hopp, 
löftesrik den späda brodden 
skjutit blyg ur jorden opp, 
Andens varma sommarfläktar 
örtagården ljuvt berört, 
turturduvans röst man åter 
här och där i bergen hört. 

4. Herrens är det stora verket – 
vilken mänska med sin kraft 
ger väl åt det minsta frökorn 
liv och växtlighet och saft? 
Över allt och över alla 
råder endast Herren Gud, 
vem han vill i nåd han väljer 
till sitt rikes sändebud. 

5. Han är rik utöver alla, 
rik i sina redskap med, 
må vi då med vördnad skåda 
vittnesskarans långa led! 
Varje tjänare sin gåva 
liksom sin mission har fått, 
mest han hos dem alla söker 
trofasthet i stort och smått.