1. Lyft upp din blick och prisa Gud,
när nu så härligt på hans bud
all jorden sej förnyar!
Nu grönskar åter hägg och rönn,
nu speglar sej i klara sjön
de ljusa morgonskyar.
Vindens sus,
bäckens brus,
havets dyning,
dagens gryning,
lärkans tunga
hör vi Herrens nåd lovsjunga.
2. Den mörka natten är förbi,
från snö har marken blivit fri,
ej frost och is den täcker.
Guds sköna sol nu lyser klar
och allt som dött och fruset var
till liv den åter väcker.
Gud ske pris,
som så vis
ljuset tänder
och oss sänder
så från höjden
återsken av påskafröjden.
3. Uppstånden är vår Herre Krist,
allt skapat prise först och sist
uppståndelsen och livet.
All världen bjuds nu fröjd och frid
i löftet som till evig tid
är i Guds ord oss givet.
Kristus vann,
och vi fann
tröst i nöden,
liv i döden.
Han oss leder
och sin boning i oss reder.
1. Har du vandrat över fälten
någon majdag klar och varm,
har du sett den späda grönskan
spira upp ur jordens barm,
har du skådat lundens knoppning
och den lösta flodens språng,
har du lyssnat till den glada
fågelskarans hemkomstsång?
2. O, då vet du vad en vårdag
i den höga norden är,
och då anar du måhända
vad det löftet innebär:
”Ödemarken ska få glädjas,
blomstra som en lilja än!
Libanons och Karmels skönhet
Herren själv ska ge åt den.”
3. Också vi en sådan knoppning
skåda fått med fröjd och hopp,
löftesrik den späda brodden
skjutit blyg ur jorden opp,
Andens varma sommarfläktar
örtagården ljuvt berört,
turturduvans röst man åter
här och där i bergen hört.
4. Herrens är det stora verket –
vilken mänska med sin kraft
ger väl åt det minsta frökorn
liv och växtlighet och saft?
Över allt och över alla
råder endast Herren Gud,
vem han vill i nåd han väljer
till sitt rikes sändebud.
5. Han är rik utöver alla,
rik i sina redskap med,
må vi då med vördnad skåda
vittnesskarans långa led!
Varje tjänare sin gåva
liksom sin mission har fått,
mest han hos dem alla söker
trofasthet i stort och smått.
