1. Har du vandrat över fälten någon majdag klar och varm, har du sett den späda grönskan spira upp ur jordens barm, har du skådat lundens knoppning och den lösta flodens språng, har du lyssnat till den glada fågelskarans hemkomstsång? 2. O, då vet du vad en vårdag i den höga norden är, och då anar du måhända vad det löftet innebär: ”Ödemarken ska få glädjas, blomstra som en lilja än! Libanons och Karmels skönhet Herren själv ska ge åt den.” 3. Också vi en sådan knoppning skåda fått med fröjd och hopp, löftesrik den späda brodden skjutit blyg ur jorden opp, Andens varma sommarfläktar örtagården ljuvt berört, turturduvans röst man åter här och där i bergen hört. 4. Herrens är det stora verket – vilken mänska med sin kraft ger väl åt det minsta frökorn liv och växtlighet och saft? Över allt och över alla råder endast Herren Gud, vem han vill i nåd han väljer till sitt rikes sändebud. 5. Han är rik utöver alla, rik i sina redskap med, må vi då med vördnad skåda vittnesskarans långa led! Varje tjänare sin gåva liksom sin mission har fått, mest han hos dem alla söker trofasthet i stort och smått.