Nu firar vi en ljuvlig tid

1. Nu firar vi en ljuvlig tid,
då Anden sändes med Guds frid
och i apostlar satte spår
som över våra tankar går.

2. Han sken som eld på var och en,
och dessa, värmda av hans sken,
blev visa, eftersinnande,
i ord och kärlek brinnande.

3. Och deras tungor glödde så
att många undrade därpå
och höll dem först för druckna män,
fastän det var på morgonen.

4. Och Petrus visade med makt
att Joel detta förutsagt
om Andens eldsutgjutelse
om barns och gamlas smörjelse.

5. Guds lag vid pingst på Sinai
fick välkänd genom Moses bli,
nu kom Guds Ande samma dag
och lär oss hålla Herrens lag.

6. Ja, du som lärt profeterna
och upplyst sen apostlarna,
förlåt oss all vår skuld och brist,
ge frid och avstyr satans list.

7. Dej över oss förbarma nu
och sänd till oss de gåvor sju
du ger i Herrens Jesu namn
till vårt och alla mänskors gagn.

8. Du vare lovad utan slut,
som Fadern nådigt sände ut
i hela världen denna dag
till hjälp i vårt missionsuppdrag!

O jordens Gud och kyrkans

Alt. koral:




1. O jordens Gud och kyrkans,
kom, hör vårt nödrop du!
Vår ledning saknar styrka
och folket slits itu.
Vårt guld i bojor slår oss,
förakt gör freden kort,
ta ej ditt ljus ifrån oss,
men ta vårt högmod bort!

2. Från allt som rädslan lär oss,
från svek mot sanningen,
från fagert tal som tär oss
men tröstar grymma män,
från lysten profanering
av heder, mod och svärd,
från djävulsk slutplacering
fräls, gode Gud, vår värld!


3. Smid med din Ande samman
vad satan splittrat har,
ja, med den helga flamman
smält om och fräls envar.
I vrede och i jubel
lyft upp vår värld, vårt land,
tänd hopp och tro i nuet
och håll oss i din hand.

När Kristus, Guds den Högstes Son

1. När Kristus, Guds den Högstes Son,
just skulle fara härifrån
att himlens glans och lovsång få,
han sa till lärjungarna så:

2. Jag far nu upp till Gud, min Far,
men stanna här i staden kvar
till dess ni får Guds Ande god
som Fadern lovar ger er mod.

3. I hjärtat gömde de hans tal,
där de i husets övre sal
endräktigt, enligt Kristi bud,
i bönen ropade till Gud. 

4. På pingstens dag vid timme tre,
då fick de Herrens under se.
En häftig vind kom ovanfrån
och fyllde huset med ett dån.

5.Eldstungor kunde de nu se,
av Andens gåvor fylldes de,
så de Guds ord förkunnade
och många språk nu talade.

6. Från många länder fanns där folk
som nu förstod dem utan tolk,
som hörde modersmålet sitt
när lösta tungor rördes fritt.

7. En del som redan kände dem
och visste väg till deras hem,
de sa: Hur ska man alls förstå
att olärt folk kan tala så?

8. Fast andra gjorde spe av dem:
Det är ju bara druckna män!
Men Petrus sa: Ge noga akt
på allt det som nu här blir sagt!

9. Från Joels bok han texten tog,
från Davids psalmer verser drog,
hans tal till deras hjärtan gick
och många annat sinne fick.

10. Ni män och bröder, sporde de,
hur ska vi bli befriade
från synden som vi fångats i?
Ja, säg, vad gör vi, säg det ni!

11. Men Petrus svarade: gör bot,
i Jesu namn ta dopet mot,
som gåva ni då Anden får,
för er och barnen löftet står.


12. De följde Petrus´ goda råd,
de trodde Kristus och hans nåd.
Tre tusen blev med tro och dop
upptagna i Guds kyrkas hop.

13. Guds Ande, du som skänks oss fritt,
låt oss vart syndaband bli kvitt
på Kristi sanna kyrkas vis,
Gud, Fader, Son och dej till pris.

Text: Jesper Svedberg, bearb. A.H.
Musik: Görlitz 1648

Apostlarna satt i Jerusalem

1. Apostlarna satt i Jerusalem
och väntade Herrens timma,
då liksom en stormvind han kom till dem,
som dån de hans röst fick förnimma.

2. Det rörde dem alla förunderligt,
de hade ej sådant erfarit.
Från himlen de syntes med klaraste sikt,
där länge de inskrivna varit.

3. Där såg man på dessa som livets ord
nu skulle med kraft få förkunna,
om himmelens glädje vid Herrens bord
som Herren åt jorden vill unna.

4. Det hördes på Sion ett sus och brus,
när firad blev Sinailagen,
med kraft ifrån höjden ett litet hus
uppfylldes på pingstsöndagen.

5. Då sågs där tungor som eld och glöd,
de flög Guds vänner i munnen,
på olika modersmål ordet nu ljöd,
fast ett och detsamma i grunden.

6. Så tändes på jorden det ljus från Gud
som givit all världen en stråle,
där levande röster Guds frälsningsbud
förkunnat på modersmålet.

7. Och om vi tills nu detta stora ord
som småbarn har jollrat och stammat -
av himmelens eld, som kom till vår jord
vi har dock en gnista anammat.

8. Den gnistan, den glöder hos oss ännu
och blossar nog upp i Guds timma.
Det minns vi så glada idag, jag och du,
när himmelens klockor hörs ringa!

Kom, alla folk på denna jord

1. Kom, alla folk på denna jord
och lär Guds kärlek känna!
Den ropas ut i livets ord
till världens alla ändar:
Var fattig syndare må gå
att nåd hos Jesus Kristus få,
ja, evigt liv och glädje!

2. Guds ord att han är mild och god
och sej med oss försonar,
Guds ord om Jesu död och blod
så starkt och mäktigt tonar
att det kan väcka den igen,
som ligger död i synden än:
stå upp då från de döda!

3. Det lyser in i hjärtats natt
så det i själen dagas,
när Jesus som en funnen skatt
i tron ses emottagas.
Då blir vår hela vandring ny,
då vill och kan man synden sky
och följa Jesus efter.

4. Så låt, barmhärtighetens Gud,
ditt ord med kraft förkunnas
och må ditt stora glädjebud
av oss åt alla unnas,
så alla värms av Andens glöd
och hämtar liv i överflöd
av Jesu nåd och kärlek!

Otrons onda ande tränger

Alt. koral:



1. Otrons onda ande tränger
fruktansvärt på jorden fram!
Fåfängt templets port man stänger
om ej hjärtat stängas kan.
Styggelse i hemmet sitter,
styggelse i hjärtat bor.
Lögn blir trodd, fast hopsnört bitter,
sanning skys, fast god och stor.

2. Ack, hos själva sändebuden
ej Guds Ande alltid bor!
Leder den till Jesus bruden
som ej själv på Jesus tror?
Ännu finns det fariséer
som förtröstar på sin dygd,
ännu finns det sadducéer,
skamlöst fräcka i var bygd.

3. Men så blir det vår på jorden,
pingsten flammar hög och ljus
och de stora högtidsborden
dukas i vår Faders hus.
Kom, ja, kom nu, ni som samman
där vill gästa, där vill bo!
Själv, o Gud, tänd kärleksflamman,
lär oss älska, lär oss tro!

4. Anden allas hjärtan röre,
tände eld och skänke frid,
frukt vi bäre, ordet göre,
före Andens svärd i strid.
Våren redan pryder jorden,
blomstre även hjärtats vår!
Fulla blive högtidsborden
där vi himlabrödet får!

Från himlen Herrens Ande kom

1. Från himlen Herrens Ande kom,
halleluja, halleluja,
och våra tungor stöpte om,
halleluja, halleluja.

2. Han kom som Jesu Kristi tolk,
halleluja, halleluja,
med Herrens ord till alla folk,
halleluja, halleluja.

3. Han kom med eld och kraft från Gud,
halleluja, halleluja
till alla Herrens sändebud,
halleluja, halleluja.

4. Och där de talar kring vår jord,
halleluja, halleluja,
ges liv och Ande med Guds ord,
halleluja, halleluja.

5. Till örat når då Faderns röst,
halleluja, halleluja,
till hjärtat både dom och tröst,
halleluja, halleluja.

6. Då äras Jesus runt vår värld,
halleluja, halleluja,
för både påsk och himmelsfärd,
halleluja, halleluja.

7. Guds Ande då till Herrens pris,
halleluja, halleluja,
på jorden skapar paradis,
halleluja, halleluja.

8. Där är Guds boning på vår jord,
halleluja, halleluja,
med Herrens bad och Herrens bord,
halleluja, halleluja!

9. Där lyfter sej en lovsång ny,
halleluja, halleluja,
som fågeln upp mot himlens sky,
halleluja, halleluja!

10. Där tackar Kristi kyrka Gud
halleluja, halleluja,
för eld och kraft och glädjebud:
halleluja, halleluja!

Du som går ut från vår levande Gud

Alt. koral:


1. Du som går ut från vår levande Gud,
andarnas Ande, du höga,
mänskor med hån mot Guds enfödde Son
stridande står för ditt öga.
Stanna av nåd ändå hos oss här,
skingra vårt mörker, din väg oss lär! 

2. Tungor av eld och en fröjd oförställd
ge dem du smörjer och sänder!
Ordet vi får i apostlarnas spår
följe dem vart de sej vänder,
så att dess saliga bud man hör
var än en människofot sej rör! 


3. Glädje och ljus med dem tänd i vart hus,
blomstra låt öknarna åter!
Ande så god, ge åt svagheten mod,
tröst åt de många som gråter!
Med evangeliets milda röst
medkänsla väck i varenda bröst.

4. Skin dagen lång som en morgon med sång,
morgon i maj när det grönskar!
Frukt med din saft give håglösa kraft,
så de Guds nåd alla önskar!
Toner så djupa i stilla kväll
röre ett hjärta så hårt som fjäll! 

5. Pingstdopets nåd enligt frälsningens råd
alla ånyo må föda!
Tal eller skrift om vår Herres bedrift
blomstre som rosorna röda!   
Livsträdet växer av Jesu blod,
låt alla smaka att Gud är god!    

Pingstsöndagen kyrkohagen

1. Pingstsöndagen
kyrkohagen,
kyrkohagen bär sommarskrud.
Blommorna många
doftande ånga,
doftande ånga sänt upp till Gud.
Pingstsöndagen
kyrkohagen,
kyrkohagen bär sommarskrud.

2. Kristus sådde,
hit han nådde,
frön han sådde som skjuter ax,
Anden och ordet,
kraft är i kornet,
kraft är i kornet, det såg vi strax.
Kristus sådde,
hit han nådde,
frön han sådde som skjuter ax.

3. Mänskor glada
i Guds lada,
i Guds lada idag kom in.
Tretusen vänner
Jesus bekänner,
Anden de känner som sommarvind.
Mänskor glada
i Guds lada,
i Guds lada idag kom in.

4. Vittnesskaror
trotsar faror,
trotsar faror och sår Guds ord.
Livet ska flöda,
ordet ge gröda,
ordet ge gröda runt all vår jord.
Vittnesskaror
trotsar faror,
trotsar faror och sår Guds ord.

5. Åkern lyser,
axen hyser,
axen hyser en skörd så stor,
korn genom Anden
många som sanden,
många som sanden från syd till nord.
Åkern lyser,
axen hyser,
axen hyser en skörd så stor.

6. Helge Ande,
kyrkan blande, 
kyrkan blande sin sång med bön:
Sänd dem som vittnar,
markerna vitnar,
markerna vitnar till skörd så skön.
Helge Ande,
kyrkan blande,
kyrkan blande sin sång med bön!

När jag tyngd och pressad är

LITANIA TILL DEN HELIGE ANDE

1. När jag tyngd och pressad är, 
när mej frestelserna tär 
och min synd jag känna lär, 
gode Ande, var hos mej! 

2. När jag inte mer mår väl, 
när jag sjuk till kropp och själ 
nästan tvivlar mej ihjäl, 
gode Ande, var hos mej! 

3. Och när djävulen drar fram 
all min levnads synd och skam, 
skadeglad och missunnsam, 
gode Ande, var hos mej!  

4. Visa Jesu kors och sår
som till liv och frid förslår
och där ingen dom mej når,
gode Ande, var hos mej!

5. Ännu i min sista stund
visa mej att vårt förbund 
vilar på en klippfast grund,
gode Ande, var hos mej! 

6. Var min talesman vart år
och när jag för domen står.
När det mot den dagen går,
gode Ande, var hos mej!

Nu livas alla lundar

1. Nu livas alla lundar,
nu lövas varje lid,
allt skapat vet: nu stundar
den ljuva sommartid.

2. Nog är det fagra stunder
när våren når vår nord
och åter som ett under
nytt liv ur döden gror.

3. Guds kyrka skulle lysa
som stad på solljust berg,
med sommar utan kyla,
med blomsterängars färg. 

4. Guds ord väl alltid lyser,
dess sol går aldrig ned,
det hus som Anden hyser 
har himlens ljus och fred.

5. Men stundom kom det kyla
på Herrens kyrkomark,
när Gud sej tycktes skyla
och tron ej var så stark.

6. Det var de tunga dagar,
trots tillgång till Guds hägn,
då fruset hjärta klagar
och ber om sol och regn.

7. Så sänder Gud sin Ande
som dagg på fnösktorr jord.
Då blir det liv i landet,
det grönskar av Guds ord.

8. Då kommer varma tider,
Gud står vid sitt förbund,
då lövas alla lider,
då livas varje lund.

9. Då ljusnar det i landet
från fjäll och ner till fjärd.
Då sjunger den som kan det
att Gud är äran värd.

10. Då lyser alla stränder
som solig sommarkväll,
då glöder alla gränder
av helig altareld.

11. Du vår med ljusa dagar,
med längtan, liv och sång,
du spår att Gud oss lagar
en salig vår en gång,

12. då vi med helgad tunga,
med kärlek utan brist,
med hjärtan evigt unga
får prisa Jesus Krist!

Kom, utgjut din Ande, o Jesus Krist

1. Kom, utgjut din Ande, o Jesus Krist! 
Låt ordet oss väcka och kalla. 
I världen så många sin tro har mist, 
du ensam kan rädda oss alla. 

2. Vi ber dej om bättringens sinnelag, 
blott du kan oss rena och tukta. 
Kom, hjälp oss av nåd, att vi varje dag 
må högmod och säkerhet frukta. 

3. Du ser hur den onde med andlig död 
vill bygden och landet föröda. 
Kom, Herre, och giv oss din nåd, ditt stöd 
och liv åt de andligen döda.

4. Du väckelsens eldar har tänt en gång, 
vårt folk såg välsignelsens tider. 
Ur samvetets nöd föddes bot med sång, 
man prisade Frälsarens strider. 

5. Den elden nu tänd i vårt eget bröst, 
låt Anden nå gamla och unga, 
så synden vi lämnar och världens tröst, 
men Frälsarens verk vill besjunga. 

6. I bön vill vi bida den nådens dag
när ungdomen söker Guds ära,
när vuxna vill vandra i Herrens lag
och villigt sitt kors tar att bära.

7. O Jesus, så be du för oss till Gud. 
Din Fader, han lyssnar till orden. 
Han sänder sin väckelses förebud 
och elden från himlen når jorden.

Helge Ande, du Guds dyra gåva

1. Helge Ande, du Guds dyra gåva,
kom, ja, kom till var och en av oss!
Väck oss upp - nu är ej tid att sova -
räck oss handen och bryt bojan loss!

2. Skingra mörkret helt i våra hjärtan
och berör oss med din kärleksglöd!
Säg oss mitt i synden och i smärtan
att Guds Son för oss led korsets död!

3. Låt det bli en full och hel förvandling
i förståndet, viljan, hågen, allt!
Väck oss upp till liv och kraft och handling,
ge oss nåd att vara jordens salt!

4. Ge oss eldens tungor till att tala,
ge oss läppar rörda av din nåd.
Oss i nöden trösta och hugsvala,
var vår Hjälpare i råd och dåd! 

5. Ja, du är ju även bönens Ande,
lär oss då att be som glada barn!
Och vill satan i vår bön sej blanda,
sönderslit hans många dolda garn!

6. För hans falska angrepp oss bevara,
ja, bevara du oss sist som först,
ty vi ser ju ofta ingen fara,
just där faran är som allra störst!

7. I all sanning led oss du och lär oss,
tröst och tuktan, allt du ger är gott,
allt är nåd och trohet - lyft och bär oss,
tills vi väl det goda landet nått!